Bergslagsmål, betyder besvärligt, precis så det känns nu, åjäxligt så ini bomben.

Varför? Måste känna efter men har nog svaret. Ska till sjukhuset i morgon. Igen. Var ju där precis nyss, provtagning och skelettstärkande och sen vänta på svar, det är mentalt påfrestande även om jag inte gärna vill låtsas om det.

Mår bra så det är inte det. Ja, en liten förkylning dras jag med, precis samma som förra gången åsamkade en febertopp en kväll med en tur till akuten och en pencillinkur som följd. Behöver ju inte bli samma nu, men man vet ju aldrig, verkar som det inte behövs så mycket för att bli ur slag.

Fast å andra sidan är det massor av folk runt omkring mig som är förkylda eller ännu värre - har magsjuka, det är många som arbetar i det direkt vårdarbetet som drabbas. Själv kan jag "hålla mig på rummet" men helt isolerad från folk är man ju inte ändå. Och utifrån det har jag klarat mig bra. Åtmnstone hittills.

Jobbat som en gnu idag också, gillar det, dagarna går fort, fast visst, det blir ett slags antiklimax dagen därpå när jag helt plötsligt är HEMMA och inte har samma tempo utan ska "ta igen mig", det är verkligen svårt.

För vad sjutton ska jag hitta på som tillfredställer mitt rastlösa jag? Och ändå kan jag inte påstå att det inte händer saker omkring mig, med tre döttrar, barnbarn, make och några slitstarka vänner behöver jag inte leta sysselsättning precis. Ändå.... kontrasten mellan arbete och vila är stor och det påverkar mitt humör, svårt att hitta balansen, än är jag i den stilla hemmalunken än är jag full fart framåt på jobbet. Och precis när jag fått upp farten ska jag stanna av.

Högst medveten om att jag ändå har det bra. Tidigare arbetade jag hundra+, inte särskilt positivt, var då ofta trött och otillgänglig och upplevde helgerna alldeles för korta. NU, har jag en bra vardagstillvaro och hinner med det som behövs hemma på mina lediga dagar, gäller bara att hitta balansen i detta. Kanske blir det bättre när det våras och man kan vara utè? Och så ska jag ju snart bli mormor igen. Det ser jag ytterligt fram mot.

Kanske någon som känner igen sig i detta? Eller lider ni av andra åjäxligheter?

Drog mig i morse, kom i säng sent i går kväll vilket jag sällan gör numera.

Vispade ihop en toscakaka till mitt förmiddagsfrämmande, ringde till min faster, vi har inte hörts på länge, hon ramlade hemma för en tid sedan och berättade att hon nu bar ett larm, "mest för att dottern ska bli lugn men föralldel, kan väl vara bra om det nu skulle hända nån mer gång, vilket jag inte tror". Pratade en god stund med min fina faster, uppdaterade varandra om nuläget och att det snart blir ett barnbarn till i familjen som om det blir en flicka sannolikt får hennes namn.

Z kom på överenskommen tid, hade med sig goda semlor från konditoriet, himla gott.

När hon hade gått trillade döttrarna in, en efter en, E höggravid och trött, K mellanlandade efter skolan på väg till stallet, lillfia stannade en stund och drog sedan iväg till pojkvännen, tyst i huset, som att slå igen en dammlucka.

Tog en sväng till biblioteket, ställde mig på kö för en rad böcker som jag gärna vill läsa, hem, lagade mat, ringde till M,"har du lust att bli med mig på teater, jag köper biljetter", "gärna", vi bestämde att jag kollade om det finns biljetter i morgon.

B fixade med gardiner i köket, blir sk hissgardiner, vita förstås, inte så dumt alls.

Min syster ringde, vi bestämde att hon kommer och besöker oss i början på mars, hon stannar någon dag eller två, ser fram mot att träffa henne och att hon får se hur vi bor nu.

I dag har arbetsdagen i vanlig ordning gått i flygande fläng.Hinner knappt få tid till fika, jo,nu skulle jag hinna men så ringer telefonen och vips har kafferasten passerat. Och jag hämtar lika gärna och tar en fika på rummet.

På eftermiddagen ringde lilldotra, "mamma, jag klarade teoriprovet för körkortet", "grattis min duva, grattis". Ingen kan vara gladare, ett riktigt mastodontprov för V och hon fixade det på första försöket.

Tog hemvägen förbi Z, min tidigare granne, Z blev glad att få besök och satte genast på pannan, "jag har skrivit mejl till dig, tänkte besöka dig i morgon om det passade?" Vi bestämde att Z kommer på förmiddagskaffe i morgon, trevligt, kanske kan vi ta en promenad också?

Därefter till stallet, mellandottern behövde lite assistans.

Handlade på Lidl på vägen hem, har inte varit där sedan flytten till lägenheten. Nu har jag så nära till andra affärer att det inte blivit av,det var roligt att handla där, köpte en hel del stapelvaror som tagit slut.

Döttrarna övningskörde på kvällen, mellandottern är körlärare till den yngsta och trots att tiden är knapp får lillasyster av storasysters tid, det är gott att veta att de ställer upp för varandra när det behövs, systrarna har alla tre en nära relation till varandra, visst är de oense ibland men kniper det så finns de för varandra.

Just idag och igår har äldsta dottern haft svårt att orka med att lämna och hämta barnen, igår följde V med 5 årige E till simskolan och idag hämtade K barnen från förskolan och körde hem dem.

Det faktum att mina döttrar är måna om varandra känns lyckosamt och det glädjer mig att få vara en del i deras vardagsliv, den känslan är vardagslycka när den är som bäst.

Har varit till frissan idag,inget märkvärdigt med det eller.... jo, minsann för mig är det märkvärdigt.

Inte varit till min hårfrisörska på je mi si (=låt míg tänka),snart !½ år!

Ja, det var en sanning med modifikation, jag har ju varit till sjukhusets hårfrisörska och fått skallen rakad och en peruk utprovad, det var under vår/vintern-11.

Sen växte håret ut lite igen för att sedan ånyo rasa efter stamcellstransplantationen i april/maj-11. Under sommaren -11 hade jag inte strå på huvudet, jag och Skalleper såg ut som syskon.

Sedan började håret så sakteliga att växa och växa och växa. Under hösten växte en rejäl kalufs ut, grått i olika toner,självlockigt, mjukt, stod som en sky runt huvudet.

Idag satte min frísörska saxen i barret, "fin hårkvalite du har, både blankt och spänstigt", ja, enligt min hårfrisörska var det nya håret som växt ut av bästa sort. Man tackar. Och tackar gör jag även för den goda kramen jag fick när jag kom, med en liten tår i ögat kände jag att även min frissa brydde sig så mycket om mig.

Vi talade och talade, eller rättare sagt, jag berättade mitt livs historia sen vi sågs sist, det tog en hel timme att klippa mig, jag är säker på att hon är container för många som behöver låna ett lyssnande öra. Det är faktiskt billigt, 300 kr och då blir man klippt också.

I dag tänker jag inte sticka näsan utanför dörren, för kallt för min smak, -16 grader i morse, igår kväll var det -20 grader när M gick hem.

I går kväll tog vi husets bastu i besittning för första gången, hade satt på den tills B kom hem, han var frusen efter hölastandet utomhus. Det är skönt att basta när det är kallt ute, inte var det för varmt i bastun heller.

Därefter tog vi en "powernap" i vardagsrumssoffan, tur att det är en soffa med divandel, vi kan utan problem samsas båda i den.

En stund innan gästerna ankomst gjorde jag iordning Liffans lax, snabbare festmåltid får man leta efter, tog inte många minuter att fixa, jasminris och en färdiglagad pannacotta till efterrätt, kaffe och färdigköpt browniekaka. Ibland är det väldigt skönt att slippa långa förberedelser, jag gör gärna mat i timtal MEN inte alltid inför gästers ankomst, DÅ vill jag göra något lättlagat som inte ger mig huvudbry men ändå är gott och festligt.

Sen jag kom på det går allt mycket lättare, laga mat är jättekul, men inte under press, tidspress eller press på att det ska bli bra, det förtar nöjet. Och är man inte inspirerad eller har orken eller tiden så är det bäst att gardera sig.

Nåväl, vi hade en jättetrevlig kväll i vår egen "lounge", dvs i köket, fyra fåtöljer o ett runt bord det gör allt, det är liksom trivsammast i köket....

I dag läste jag en blogg om en ung flicka som drabbats av cancer, livmordet.blogspot.com det var en artikel i vår ortstidning om henne, jisses vad berörd jag blev. Känner igen mig i många av de känslor hon beskrev, skuld, skam, ångest, överlevnadsstrategier,mm.

Hon skrev om att en del personer tror att man blir "en bättre människa genom att prövas" dvs genom att få cancer och gav också svaret att ingen människa skulle behövas utsättas för den prövningen och att det inte är så att man blir en bättre människa av det. Det är en av fler "påhittade" anledningar för att hitta något meningsfullt i att få cancer.

Jag håller med, det finns inget meningsfullt i att få cancer, det är en sjukdom som slår blint, ingen har gjort sig förtjänt av att få den, det handlar inte heller om att ha en positiv livssyn och ha "fighting spirit" -då övervinner du cancern. Visst när det gäller det sistnämnda lever du mer harmoniskt (så gott du kan leva i harmoni när du vet att du har en livshotande sjukdom)om du försöker hålla livsmodet uppe.

Men det hjälper inte att besegra cancer, även den starkaste kämpen får ge sig om cancern inte kan botas. Och det vet man inte alltid, om man inte som i mitt fall har en kronisk cancer. Min cancer är i dagsläget obotlig men behandlingsbar.

Själv försöker jag varje dag förlika mig tingens ordning och acceptera min livssituation. Det som hjälpt mig är förutom stöd från vänner, släkt och andra i liknande situation är att jag har fått tillbaka min vardagstillvaro. Så länge jag får må så här bra är jag nöjd och hur livet kommer att te sig framledes vet jag inte. Klart är att livsperspektivet har kortats, horisonten är närmare och livet är mer ändligt än tidigare.

Men trots allt är jag ändå snart 60 år (fast i sinnet inte en dag över 25)och för oss alla i den åldern är framtiden kortare än de dagar som gått. Jag har bestämt mig för att så länge jag trampar på den här jorden kommer jag att ta aktiv del i livet.

Jag tänker inte sörja min egen förestående död åratal innan den inträffar - vilken människa gör det? Möjligen de som vet att deras liv förkortats eller hur? Men resten då, alla ni som inte har en aning om vilka sjukdomar eller olyckor som kan komma att drabba er kanske redan i morgon. Inte sörjer ni? Nä, och gud ske lov för det, då vore livet bra "träligt" som man säger här i Bergslagen.

Sen ska det vara "gött att leva annars kan det kvitta" och var den gränsen går är olika för oss, det slitna uttrycket "det är inte hur man har det utan hur man tar det" äger en viss relevans.

Och sen är det förstås så att vissa dagar är det svårare att mobilisera livsmod än andra dagar men om man slår ut det på ett snitt så ligger min livskvalitet i dagsläget klart över medelvärde enligt mina mått mätt.

Tack alla ni som orkade igenom detta alldeles för långa blogginlägg, vi hörs.

I går badade jag, sista gången det var individuellt, nu börjar jag i grupp på onsdagar, både roligt o lite vemodigt att lämna min nuvarande grupp, märkligt fast man bara ses en gg/veckan och inte gör så mycket mer än rörelser bredvid varandra i en bassäng så lär man känna varandra, ja, det kanske är i bastun efteråt "lärakännadet" äger rum när jag tänker efter...

En äldre dam, jag förresten två är fulla av humor och så alerta att jag blir rent avundsjuk, en "tjej" i min egen ålder åt jag avslutningslunch med, den yngre tjejen som är min dotters ålder har jag pratat en hel del med....kommer att sakna dem alla, trodde inte att jag skulle bry mig så mycket om det...men eftersom jag bor i en liten stad kommer vi säkert att ses igen i ngt sammanhang, det är det bästa (och ibland det mindre bra) med den lilla staden, man möts igen...

Skapligt trött när det blev kväller, hade hunnit med att både hämta o lämna barnbarnspojkarna, E är rejält förkyld och det är marigt för henne med småpojkarna, ändå skönt att kunna vara till nytta .... sov igenom både "På spåret" och"Skavlan" och därefter direkt till sängs.

I morse gick vi upp tidigt som vanligt, B kom in med frukostbrickan till mig, han är ännu tidigare än jag annars skulle man ju tycka att han kunde få frukost ngn morgon men se det går inte, han är redan uppe...

Ja, därefter gick vi till äldsta dottern och passade pojkarna så att T o E fick sovmorgon, ingen match för oss, killarna körde med bilar och kollade teve, jag gav dem lite frukost och satte på kläder, de är inte svåra att roa.

När föräldrarna vaknade for vi och handlade, i kväll ska vi ha lite främmande, det är inte ofta men i ikväll blir det av, B o M ska komma, tänkte laga Liffans lax, en fullkomligt underbar laxrätt med hummerfond,skagenost, västerbottenost, kajennpeppar och lite andra ingredienser.

Blev bjuden på den här rätten i somras av goda vänner så nu blir det favorit i repris.

B är med mellandottern och fixar hö till hästen, himla kallt ute, ska gå ner i källaren och sätta på bastun åt honom tills han kommer hem, vi har ju faktiskt bastu här i hyreshuset också, bara aldrig testat tidigare.

M ringde i kväll, min norrlandsväninna."Jag har fått en resa i födelsedagspresent av L, Portugal, kan inte ni följa med?" "Nja,skulle vara jättekul men det går nog inte, vi ska ju snart ha ett barnbarn till och..."
"Ja, visst jag, höll på att glömma, men det hade varit kul...."

Ja, sen talade vi en timme, så mysigt att prata med M, hon får mig alltsomoftast att skratta, till slut finns det så mycket att glädjas och skratta åt som jag inte tänkt på. M är en person med mycket humor och värme.

I dag ringde en fd medarbetare och tackade för de fina referenser hon fått, hade fått en nytt jobb och ville berätta för mig, man tackar och önskar lycka till.

Följde med A ut på lunchen och kollade skor, ser fram mot våren då man får gå mer öppna skor, är ett riktigt skofreak och älskar att betrakta skor i alla modeller och färger, "undrar om jag ska köpa mig ett par röda skor till våren?"

Skulle egentligen gått på litteraturcirkeln ikväll men det tog emot för mycket, kroknade när jag kom hem och orkade inte ut igen, får anstå till nästa gång.

Maken hade gjort mos och varmkorv, säkert på lilldotras önskemål, han lagade något hon gillar och föralldel, "hemstampat" mos är inte att förakta.

I morgon är det åter "fridag", då är dagen lite intecknad, ska bassängträna och hämta barnbarnen på eftermiddagen, E ringde, "du glömmer väl inte att hämta barnen som du lovade?".

Eftersom jag glömt och har svårt att ljuga trovärdigt så erkände jag direkt, "hade du inte ringt så hade de blivit kvar på dagis", "men mamma, du är hopplös","ja, men jag skriver en lapp, hämta barnen, nej förresten bäst att skriva barnbarnen, annars försöker jag väl hämta egna barn och undrar var ..."

Låg länge i morse, lite svårt att ta mig ur sängen, vet inte vad jag ska hitta på. Visserligen hade vi bestämt jag och H att ses, men det var inte förräns kl 11 00 och jag vaknar som alltid tidigt.

Behöver ta igen mig, det märker jag också, men det är trist, rastlösheten ramlar över mig, skulle egentligen vilja gå till jobbet för då vet jag åtminstone vad som ska göras men det kanske blir för mycket...

Anföll ugnen, snodde på eget bevåg ihop en hälsolimpa som blev jättegod, nötter, lingonsylt, gramhamsmjöl, specialvete, solrosfrön, psyllium- o linfrön, filmjölk, sirap, lite av varje utan att mäta, händer inte annars men nu var jag helt hämningslös, nu ska det j-drar i min lilla låda bli ett hembakt bröd.

Innan dess hade jag ringt K, en av mina "myelomkompisar", hon skulle börja behandling igén, pratade lite runt det, "j-la skitsjukdom", så, nu har jag svurit om den också. Är idag en något argsint människa, kan vara så ibland, får ta det.

H är en gammal bekant, vi har barn samma åldrar (den yngsta) och hon är mycket yngre än jag, ändå har vi så lätt att prata med varandra, H kom på utsatt tid och hade med sig en bukett tulpaner, innan hon gick kom vi överens om att snart ses igen, hann inte tala färdigt.

K, mellandottern kom vid lunchtid, med henne till stallet, hon flyttar sin häst idag till ett stall närmare sin bostad, inte för att jag gjorde mycket nytta men ändå....hann med en vända till det nya stället som var stort och fint med lagom avstånd både till ridhus och hem.

Väl hemmma ringde det på dörren, M, min älskade gamla "pillertrillare" och goda vän sedan åratal kom, "på väg hem från jobbet, kollar läget", M kommer ofta när jag tänker på henne, det är faktiskt så, "har varit argsint hela dagen" och sedan blablablabla, så är det ofta, hon lyssnar och jag babblar, följde henne en bit på väg, tack då fick jag en välbehövlig promenad också, kom överens att ses på lördagkväll tillsammans med B, vår ordförande i bostadsrättsföreningen, M o B är gamla jobbarkompisar, passar bra att bjuda dem båda, ska bli kul.

Har hunnit med att laga lite mat också, fläskfile och ugnsbakade potatisklyftor, maken åt med god aptit, hade lite "mammytalk" med lilldotra innan hon drog iväg till en kompis, skickade med halva hälsolimpan.

Inte så tokig dag när allt kommer omkring, limpan blev god, stallplatsen var bra,haft trevligt besök, är mätt och lagom trött, ska städa upp i diskbänken, sen blir det sängen zzzzzzzzz

Nja inte riktigt men nästan, idag har alla tre döttrarna pockat på uppmärksamhet.

Jag och lilldotra tog en runda i snabbköpet, köpte frukt och lite godis, sen hem och tittade på en film som V kollar på som ett led i skolarbetet, har läst boken "Samlaren" av John Fowles, en gammal bok som även jag läste som ung, såg också filmen, samma film, från 60-talet. Boken är bra, spännande, handlar om en fjärilssamlare som övergår till att samla på kvinnor som han låser in i källaren, filmen däremot håller inte någon hög klass, minns att jag inte ens tyckte det när jag såg den i min ungdom.

Äldsta dottern ringde, "mamma, kan du komma, jag mår inte riktigt bra, yr i huvudet och mår illa". Eftersom hon är höggravid for jag direkt dit, E låg på soffan och mådde väl inte sådär jättebra men piggnade på sig efter en stund. Dock marigt för henne att ta hand om två små pojkar samtidigt. Senare på kvällen kom pappa T från Stockholm där han arbetar del av veckan, han arbetar hemifrån i morgon och kan ta hand om sin lilla familj.

Jag sen ringde mellanbocken Bruse, satt på bussen hem från "stora" staden, hade stannat kvar efter skolan och behövde skjuts till hästapållen som det skulle mockas och utfordras till. Så jag följde med till stallet och klappade stallkatten under tiden som hästen fick sitt.

K hade handlat lite på efterrean, bla köpt en riktigt fin kofta till mig, tack för det.

I morgon är jag ledig från jobbet, har bestämt med H som kommer på besök på förmiddagen, sen ska jag åter vara behjälplig i stallet med diverse, inte för att jag är till någon större nytta men det är lite roligt att följa med K någon gång ibland.

Arbetade halvdag idag, bra eller dåligt? När man ändå är där kan jag lika gärna vara där hela dagen, bara jobbigt att åka hem "för tidigt".

Bra för att dagen inte är slut när jag kommer hem och jag hinner både vila mig och få något annat uträttat.

Idag tog jag mig en liten tupplur när jag kom hem. Sen upp och fixade lite mat, idag blev det enklast tänkbara, spaghetti och köttfärssås, det gillar både maken och lilldotra.

När jag höll på som bäst plingade det på dörren, B, bostadsrättsordförande kom på besök, bjöd henne på lite fika och vi "språkade" en liten stund.

Efter maten promenerade jag till E, 5 åringen går på simskola på måndagkvällarna och lillbrorsan behövde barnvakt varpå "momma" inställde sig.

Vi lekte "mormors lilla kråka", han fick sitta på mina knän när jag låg i soffan och varje gång jag delade på knäna och han for ner i soffan skrattade han så det kluckade, barnaskratt, finns det något härligare?

.....har jag utmanat spisen och debuterat med en kaka som jag alldeles "nyssens" hällde toscasmeten över.

Jag har min köksfåtölj placerad så jag kan se rakt in i ugnen, samtidigt ser jag rakt igenom rummen åt två håll, ser jag åt vänster genom den dörröppningen ser jag fönstren vardagsrummet och tittar jag åt höger ser jag via hallen rakt in i vårt sovrum och det fönstret.

Bakom köksfåtöljerna är också fönster som vetter ut mot vår gård.
Kakan ser ut att arta sig och sprider väldoft i köket. Maken kollar teve, skidor, (fast egentligen tror jag att han har somnat).

Snart kommer "bomboms" lillparvel på besök, mamma E ska gå på handboll med storebror och jag föreslog att F kunde stanna hos oss under tiden.

Nu ska jag laga lite söndagsmat, fisk, potatis och sås.

I eftermiddag får vi lite främmande av Å och C, barnens kusin med make kommer en sväng.

I morse var vi till K och fikade, K, jag och storvovven tog en promenad i vinterkylan, lite kallt var det allt men skönt ändå. K hade gjort en brasa i kakelugnen så det var varmt och skönt i huset.

I dag har jag tillbringat större delen av dagen med mina barnbarn, snart 6 årige E och lille F som är 2½ år.

Äldsta dottern E är nu rund och fin om magen, i februari kommer den tredje och vi blir morföräldrar igen.

Då känns det bra att veta att jag inte kommer att ägna huvuddelen av min tid till arbete, det ska bli roligt att få besöka barnbarnen och förhoppningsvis kunna vara till lite nytta emellanåt.

När jag kom var pappa T ute med barnen, storpojken är inte särskilt förtjust i att vara ute i vinterkylan, den lille däremot drog runt med en snöskovel modell mindre och var mycket nöjd med utelivet.

Lillungen skrek i högan sky när faderskapet till slut aviserade att nu var det dags för ingång.

Åt mat tillsammans med familjen, sen "däckade" vi allesammans en liten timme utom lille E som spelade spel på datorn när resten tog igen sig.

Gick hem på eftermiddagen, tog vägen förbi affären och köpte lite ingredienser till kvällens måltid och en aftontidning till maken.

Lille F vinkade när jag gick och ropade "hia bombom", det betyder hejdå mormor

Väl hemma blev det inbakad kassler med grönmögelost och creme fraiche, klyftpotatis därtill och ett glas rött.

I dag har jag tillbringat större delen av dagen med mina barnbarn, snart 6 årige E och lille F som är 2½ år.

Äldsta dottern E är nu rund och fin om magen, i februari kommer den tredje och vi blir morföräldrar igen.

Då känns det bra att veta att jag inte kommer att ägna huvuddelen av min tid till arbete, det ska bli roligt att få besöka barnbarnen och förhoppningsvis kunna vara till lite nytta emellanåt.

När jag kom var pappa T ute med barnen, storpojken är inte särskilt förtjust i att vara ute i vinterkylan, den lille däremot drog runt med en snöskovel modell mindre och var mycket nöjd med utelivet.

Lillungen skrek i högan sky när faderskapet till slut aviserade att nu var det dags för ingång.

Åt mat tillsammans med familjen, sen "däckade" vi allesammans en liten timme utom lille E som spelade spel på datorn när resten tog igen sig.

Gick hem på eftermiddagen, tog vägen förbi affären och köpte lite ingredienser till kvällens måltid och en aftontidning till maken.

Lille F vinkade när jag gick och ropade "hia bombom", det betyder hejdå mormor

Väl hemma blev det inbakad kassler med grönmögelost och creme fraiche, klyftpotatis därtill och ett glas rött.

I dag har jag tillbringat större delen av dagen med mina barnbarn, snart 6 årige E och lille F som är 2½ år.

Äldsta dottern E är nu rund och fin om magen, i februari kommer den tredje och vi blir morföräldrar igen.

Då känns det bra att veta att jag inte kommer att ägna huvuddelen av min tid till arbete, det ska bli roligt att få besöka barnbarnen och förhoppningsvis kunna vara till lite nytta emellanåt.

När jag kom var pappa T ute med barnen, storpojken är inte särskilt förtjust i att vara ute i vinterkylan, den lille däremot drog runt med en snöskovel modell mindre och var mycket nöjd med utelivet.

Lillungen skrek i högan sky när faderskapet till slut aviserade att nu var det dags för ingång.

Åt mat tillsammans med familjen, sen "däckade" vi allesammans en liten timme utom lille E som spelade spel på datorn när resten tog igen sig.

Gick hem på eftermiddagen, tog vägen förbi affären och köpte lite ingredienser till kvällens måltid och en aftontidning till maken.

Lille F vinkade när jag gick och ropade "hia bombom", det betyder hejdå mormor

Väl hemma blev det inbakad kassler med grönmögelost och creme fraiche, klyftpotatis därtill och ett glas rött.

I dag har jag tillbringat större delen av dagen med mina barnbarn, snart 6 årige E och lille F som är 2½ år.

Äldsta dottern E är nu rund och fin om magen, i februari kommer den tredje och vi blir morföräldrar igen.

Då känns det bra att veta att jag inte kommer att ägna huvuddelen av min tid till arbete, det ska bli roligt att få besöka barnbarnen och förhoppningsvis kunna vara till lite nytta emellanåt.

När jag kom var pappa T ute med barnen, storpojken är inte särskilt förtjust i att vara ute i vinterkylan, den lille däremot drog runt med en snöskovel modell mindre och var mycket nöjd med utelivet.

Lillungen skrek i högan sky när faderskapet till slut aviserade att nu var det dags för ingång.

Åt mat tillsammans med familjen, sen "däckade" vi allesammans en liten timme utom lille E som spelade spel på datorn när resten tog igen sig.

Gick hem på eftermiddagen, tog vägen förbi affären och köpte lite ingredienser till kvällens måltid och en aftontidning till maken.

Lille F vinkade när jag gick och ropade "hia bombom", det betyder hejdå mormor

Väl hemma blev det inbakad kassler med grönmögelost och creme fraiche, klyftpotatis därtill och ett glas rött.